Okej. Måste bara berätta en lite sjuk sak som hände i natt.
Jag somnade ganska sent, sen så drömde jag att jag var jagad av någon indisk man o.s.v.
Sen hade jag lyckats fly, och hade kommit fram någonstans.

Ur Ellens synvinkel: Jag går upp för trappan, och allt är lite dimmigt omkring mig. Jag är så säker på att jag har en bra plan. Jag är så smart. Jag är så jävla svart. Allting känns så självklart. Vad bäst jag är.
Först går jag och kollar något. Sen står jag i vardagsrummet och tänker. Jag tänker på min idealiska plan och på hur bäst jag egentligen är.
Sedan från ingenstans börjar någon att prata. Det är mamma. Jag kan bara höra ett mumlande tills hon tar tag i min arm och säger högt: Ellen går du i sömnen!?
Då blev jag så himla sur. Så jag ryter till svar: Nä-äh!!! :(


Ur mammas synvinkel: Vaknar av att någon står i sovrummet. Det är Ellen. Vad gör hon där? Kliver upp, och går ut i vardagsrummet. Där står Ellen mitt i rummet. När jag försöker prata med henne säger hon bara: Täcket, täcket, täcket, täcket.....
Jag frågar om hon går i sömnen, men nej det gör hon inte. Jag hämtar hennes täcke och hon har redan somnat i soffan när jag kommer tillbaka.




Hahha.. det enda jag tänkte när jag vaknade var: Varför är jag i soffan?
Jag är så mysko för jag minns ju att jag gick i sömnen, fast då gick jag inte i sömnen. Jaja.
HEJDÅ!